Norrmyravägen 33

Läge

Områdesbeskrivning

Eskön är en by i Hille socken i Gävle kommun belägen på ön med samma namn belägen cirka 20 kilometer nordost om Gävle. För bebyggelsen i byn och grannbyn Esköränningen belägen på västra sidan av Eskösundet har SCB avgränsat och namnsatt småorten Eskön-Eskörönningen.

För drygt 3 000 år sedan blev de högsta bergstopparna på Eskön synliga över vattenytan som då var cirka 25 meter över nuvarande havsnivå. Någon gång kring Kristi födelse kan man tydligt se att landhöjningen format två öar och för cirka 500 år sedan sjönk vattennivån så pass att dessa öar blev en. Det är den ön som vi idag kallar Eskön.

Hur länge det funnits bofast befolkning på Eskön är okänt. Klart är dock att ön redan i början av 1500-talet var skattlagd för jordbruk och fiske. I 1541 års skattelängd omnämns Eskön för första gången som ”Äsköne”. Vi kan läsa om bonden Monss som bodde här och fiskade lax i vattnet runtomkring. På den här tiden var Kronan (den kungliga staten) berättigad till hälften av all jakt och fiskefångst, vilket också är anledningen till att vi idag vet vilken verksamhet som fanns på platsen.

Boplatserna låg före 1800-talet på västra Eskön, medan platsen för det vi idag ser som villaområdet och småbåtshamnen (den södra delen av ön) bär på en egen, hittills relativt okänd historia. Av skogsdelningskartan från 1765 framgår det dock att området är namngivet med olika platsnamn där ordet ”Hamn” ingår på nio ställen (Hamnmarsskiftet, Hamnmaren, Hamnmarsmuren, Hamnsundsviken, Hamnsundsudden, Hamnsundsrönningen, Hamnänget, Hamnängsharn och Hamnsundsharn). Området måste därför i gamla tider ha haft en ganska stor betydelse för angöring av båtar.

I Laga skiftets bysprängning 1896 ålades de stora markägarna Anders och Karin Larsson på ön att senast 1899 flytta ut sitt boende och sina byggnader från byn till östra Eskön. Mangårdsbyggnaden finns kvar på adressen Utskärsvägen 71. Vid småbåtshamnen har det tidigare funnits en ångbåtsbrygga som sannolikt varit trafikerad någon gång runt sekelskiftet 1800/1900. I samband med byggnationen av nuvarande småbåtshamn kunde tydliga rester från detta spåras i och runt vattnet.

Förlista skepp och fiske
1904 förliste skonertsskeppet Fanny Raumo utanför Eskön. Natten var kall och vintern hård när hon gick på grund. De finska sjömännen lyckades med ortsbefolkningens hjälp ta sig oskadda i land, men skeppet, likt ett spökskepp sjönk så småningom till havets botten. Det sägs att en av stugorna på ön är byggda av vrakdelar som plockades upp från vattnet senare och att det fortfarande idag går att hitta spår av vraket för den som vågar dyka ner och se efter. Gunnar Gadestedt har beskrivit den dramatiska förlisningen på ett bra sätt i bifogad artikel.

Fritidshusbebyggelsen tog fart på västra Eskön i anslutning till den befintliga byn på 60- och 70-talen. Esköhamn blir den första mer samlade bebyggelsen på östra Eskön.

Fiske har varit Esköns huvudnäring så långt tillbaka vi kan se i kyrka och historieböckerna, men under 1900-talets senare hälft avtog denna verksamhet. Idag finns det ingen på ön som livnär sig av fiske, men möjligheterna är många för framtidens Eskön.

2015 restaurerades den lilla sjön Östramaren för att delvis återskapa Hamnmaren. Detta ökar givetvis attraktiviteten på de näraliggande villatomterna och möjliggör för boende och besökare på ön att även ta sig ett sötvattensdopp.